Den dag som började i stor glädje...

Slutade i stor sorg. På Valborgsmässoafton.

Vår älskade Bibi som var så pigg och glad på morgonen. Hon var med mig och Rosa hos valparna. När dom ätit färdigt så fick Bibi komma in till dom, och snäll som hon alltid varit så lekte hon med dom. Bibi älskade valpar.

Erik, Linnéa och jag åkte ner på stan för att titta på forsränningen. Anders kom hem 45 minuter efter att vi hade åkt.

Bibi kräktes lite grann men var glad och pigg.

När vi sen kom hem vid 12.45 så var hon glad och hälsade som vanligt. Vi skulle bara "landa" lite för att senare åka hem till mina föräldrar på lunch. Konstigt nog så drog jag på det, kom inte riktigt igång. Sen tog jag med mig alla hundarna när jag skulle ge valparna mat. Alla sprang med även Bibi.

När jag var nere hos valparna så ser jag att Bibi står vid lekstugan, jag ropar på henne men hon stod kvar.

Sen när jag var färdig med valparna så gick jag för att kolla Bibi, hon stod bara still och ville inte gå med mig till framsidan.

Jag kände igenom henne och märker att hon var alldeles uppblåst i buken. Jag ropar, skriker på Anders att han måste komma. Han bar upp Bibi på altanen medan jag gick in och ringde till Ultuna djursjukhus.

Jag sa att jag misstänkte att Bibi fått magomvridning. Så det var bara att kasta sig in i bilen och åka dit.

Dom var beredda och väntade oss, jag sa till om en bår och både veterinären och sköterskan kom ut och hämtad Bibi vid bilen.

Vi rusade in och dom gjorde ett fantastiskt jobb med henne men tyvärr så var chanserna inte så stora att hon skulle överleva en operation eller kanske inte ens fram till operationen eftersom hon var så dålig. Så jag valde att låta Bibi få somna in.

Mitt i all sorg så är vi ändå glada att vi hann in med henne till sjukhuset. Annars hade hon dött hemma, ensam genom kvävning.

Usch vilken fruktansvärd händelse det var.

Vårt minne är alla fall glädjen på morgonen när hon lekte med valparna och sen bar in tidningen som hon älskade att göra.

Vi kommer att sakna, eller vi saknar denna fantastiska Bibi enormt mycket. Chocken att mista en hund så snabbt är så ofattbar.

Men himmelen är i alla fall berikad med den vänligaste av vänliga hundar, vår älskade Bibi.

/Stina