Att vara uppfödare!

Det är inte alltid det roligaste, det har varit köparens marknad nu i flera år.
Pratade för ett tag sedan med två av mina nära vänner tillika uppfödare. Dom hade valpar samtidigt, och som vanligt så pratar man om dom presumtiva valpköpare man har. Det visade sig att dom hade en valpköpare gemensamt. Denna människa hade tingat valp hos dom båda och eftersom valparna var födda så handlade det inte om att gardera sig utan något annat. Det är inte roligt när man tror att den som ringer, uttryckligen säger sig vilja ha en valp från en. Men sen har dom tingat valp hos en annan eller t.o.m hos fler än två, och säger samma sak till dom.

Jag var själv med om det för några år sedan. Det var en kvinna som ringde flera veckor innan valparna var födda.
Hon lät mycket seriös, hade haft rasen tidigare och ville vara aktiv. Kanon, tycker man då. Hon ringde flera gånger innan valpningen.
Hon ringde till och med under själva valpningen och försäkrade sig om att det skulle finnas en valp till henne. Jag sa att det gör det.
Hon fortsatte att höra av sig och sen blev det dax för ett besök. Hon och hennes familj kom och tittade på valparna. Det var en fin kull men tydligen så passade det inte henne.
Det kom fram att hon tingat valp på flera håll och att dom då åkte runt och valde.
Jag hade vid det tillfället tackat nej till flera som ringde och var intresserade av en valp, eftersom jag i min enfald trodde att denna människa var seriöst intresserad av en valp från mig. Antar att hon betedde sig likadant mot dom andra uppfödarna som hon hade kört samma visa för.

Det blir i slutändan så att man inte litar på folk i första taget, jäkligt trist tycker jag. Jag har alltid varit för godtrogen i allt det jag gör. Utgår alltid från att folk vill väl, så fallet blir alltid lika hårt, när jag aldrig lär mig.

Men jag är glad ändå, för idag skiner solen hundarna har fått sitt, jag har fått mitt kaffe och ska nu ner i tvättstugan för att sedan kunna hänga ut tvätt som snabbt torkar i solen.

Vi hörs...
Stina