Lögner?!?!

Igår så blev det en situation. Jag har gett mina barn spelförbud, det gäller tv-spel och DS. Jag är så trött på att dom spelar hela tiden och ville ha ett uppehåll i det.
Jag, godtrogna morsan, trodde att dom följde det även när jag jobbade, men icke!
Då frågar dom sin pappa om dom får spela och han säger ja.

Ovetande om svaret så påstod jag att dom spelar när inte jag är hemma, och gissa vad jag fick för svar?
Neeeej vi spelar inte, va -sa jag, jag vet att ni spelar. Och så kröp det fram att Anders hade lovat dom.
Nej, han är inte lika konsekvent som jag. Blev inte speciellt glad när dom ljög för mig. Men antar att barnen har det svårare att hålla sig till sanningen när det gäller sådana här saker.
Vi har nu haft en diskussion om detta och jag hoppas att dom kommer att hålla sig till förbudet och avstå i från lögnerna efter det här.

Men det som är svårare att ta det är när vuxna människor, medvetet ljuger en rakt i fejan.
Det har jag jättesvårt att ta. Men jag antar att den som gör så måste ha ännu svårare med sig själv, för det är jobbigt att leva på en lögn och skammens rodnad som sprider sig i ansiktet.
Jag är inte guds bästa barn, men för mig handlar det om nödlögner om jag ljuger. Det är inget försvar, men att ljuga andra i fejan och må bra, det tror jag inte på.

Nu är det slut på veckan, det är dax för fredags mys.

Ha en bra dag i solen!!

Stina